Jag har hört att det är väldigt viktigt att skämma bort sig själv ibland och ha lite vardagslyx.
Onsdag är den perfekta dagen för lyx!
I sommeras var jag väldigt duktig på att lyxa till det mitt i veckan men sen tappade jag den lilla rutinen.
Ikväll bestämde jag mig för att ta tag i den igen.. En väldigt trevlig och bra onsdags rutin om ni frågar mig :)

Jag ska ni guida er igenom min skämma-bort-mig-själv-kväll.


Steg ett: Tänd ljus som luktar gott och mycket! Släck övriga lampor i rummet.
Häll upp lagomt mycket vatten med lagomt mycket skum i. (tänk på den lilla ipodspelaren på hörnet, den får inte bli blöt och gå sönder!)






Steg två: Se till att ha tillgång till några(3-4 st) glas vin och en spelare med hög volym.





Steg tre: Bada och sjung högt, högt, högt!!!!
(Bild saknas) Det är något ni borde vara tacksamma för!



Hur man vet när man har lyxat klart? Det vet man att man har gjort när tex. skummet är slut, vinet är slut, vattnet blir kallt, batteriet i spelaren tar slut eller ljusen slocknar.

För mig tog det ganska exakt 65min och 3 vinglas idag.
Ja, jag hade russinfingrar då!


Tänkte även visa er vilken nivå musiken som spelades låg på när jag hade druckigt mina 3 vinglas, skummet var helt borta och jag kände att det nog hade varit bra om jag hade klivit upp förlängesen;





Det var en mycket bra kväll i min ensamhet!
Ni får låna mitt badkar om ni inte har något eget.




Sista steget:

Jag får ofta höra att jag har dålig hållning, en rygg som kommer gå av innan jag har fyllt 30, för korta muskler, alldeles för dålig kondition , blablablabla....
Läkare, mamma, Nickeboy och många fler påpekar att jag måste börja träna.
Det är något dom påpekar dagligen och det börjar bli väldigt irriterande!
Dom påstår att jag kommer bli så mycket mer rörlig och jag kommer må mycket bättre och jag kommer inte ha ont i ryggen och axlarna längre.
Allt det där låter ju väldigt bra!
Men njaaaeeii, jag vet inte om jag tror på allt det där..

Men nu har jag iaf börjat träna.. Det låter som ett skämt, jag vet :)
Jag har varit på gymmet 4 gånger nu och jag är väldigt stolt över mig själv.
Jag är otroligt svag men jag gör det.. (Ja, jag gör så gott jag kan. Jag anstränger mig, på riktigt.)
Dessutom klarar jag av att springa 12minuters intervallpass utan att "se ljuset" eller ramla av bandet.
Och det ska även tilläggas att det har jag gjort efter att ha gymmat i en timme. (!!!)
Det, mina vänner, det anser jag är otroligt jävla jättebra för att vara mig!


Nu till själva poängen..
-Mer rörlig?   ...  NEJ!!! Träningsvärken dödar mig och jag kan inte röra mig över huvudtaget längre.
-Mindre ont i rygg och axlar?   ...  Är fortfarande i behov av massage. Vilket jag aldrig får..
-Bättre kondition?    ...  Inte märkt någon skillnad ärligt talat.

Så som ni ser är inte resultaten sådär jätte övertygande till att jag ska fortsätta.
Jag skulle nog vilja påstå att resultaten säger åt mig att sluta, på en gång!
Men jag har lovat att hålla ut minst en månad.
Ibland säger man så dumma saker!
Menmen, jag tänker försöka nu iaf..

Jag vet vad ni tänker nu " Lilla stumpan, du har ju bara tränat 4 gånger, det är klart du inte ser resultat än."
Då vill jag säga till er.. BAJS!!!
Jag vill ha magrutor och bra hållning nu annars vill jag inte mer.
Det är så jag jobbar!
Om jag slutar äta samtidigt som jag tränar såhär tror ni det behövs mer än 4 gånger till då för att bli smal och fin?
 


Ps. Själva träningen är som ett militärläger! Ytterligare en ursäkt till att lägga ner..
Men tydligen så måste man köra så hårt och skrika på mig för att jag inte ska komma med dåliga ursäkter eller börja fjanta runt eller säga att "jag faktiskt gör så gott jag kan". Jag förstår inte vad dom menar och hur jag ska tolka det!?  Ds.

Något utav det bästa som finns, topp 5 iaf, är när mannen i huset lagar mycket god mat. 
Jag får lov att erkänna att han är väldigt mycket bättre än mig på att laga mat, men det tar emot vill jag lova!

Medans han jobbar i köket ligger jag i soffan, iförd trosor och linne (min favvo klädsel), och tittar på massa oviktiga och fjantiga tvprogram. Samtidigt som jag med jämna mellan rum skriker
" Är det klart snart? Jag är faktiskt hungrig!"
När jag har skrikit det ytterligare en gång och ytterligare en gång fått ett smågrinigt svar att det snart är klart kan jag inte låta bli
att små skratta lite tyst för mig själv och tänka Oj, vad jag har det bra! :)

Sen kommer maten serverad och jag är glad för jag är nöjd! :)



Nu är ju inte detta något som har hänt mig idag, för idag har mamma fixat mat åt mig :)
Men den här lilla historien händer då och då iaf :)

Jag har sagt åt er förr att ni ska läsa HanaPee's blogg.
Jag hoppas verkligen att ni gör det! Det gör ni väl?!
Skit i dom där jävla Kissie, Kenza, Paow eller pingpong eller vad dom nu heter.
Blondisbella ligger på gränsen. Hon börjar bli lite bra kanske..
Men nej, skit i henne också. Jag säger till när hon anses vara okej.
Det är så otroligt ytligt och tråkigt och läsa..

Det är en liten regel som jag har här på bloggen numera. Jag förbjuder er att läsa sån skit!
HanaPee däremot, hon är grym!
Hon är ännu mer realistisk och tar upp ännu viktigare saker än vad jag gör.
( Vilket är väldigt bra gjort så jag anses var aen av de mest intressanta bloggarna på denna jord)
Det är viktiga saker och intressanta påpekanden.

Alla som jobbar som lärare är ihop/gift med någon annan lärare!
Inga undantag..

Först trodde jag det var någotslags "Filipstads- lärar- syndrom" .
Jag säger inte att det är något dåligt, snarare tvärtom, men jag tycker ändå att det är lite lustigt.
Och då undrar jag:
-Träffas man under utbildningen eller när man har börjat jobba?
- Kan man använda sig av sin partner till att rätta prov, skriva utvecklingssamtal och andra jobbiga saker?
- Är lärare en egen sort eftersom de tydligen inte passar ihop med någon annan?


Ja, som sagt trodde jag att det här syndromet bara fanns i Filipstad.
Men när jag var i Falun jämt innan jul så upptäckte jag att det var samma sak där.
Helt otroligt!
Alla mina lärare var ihop med en annan lärare och även de som var gästföreläsare var ihop med en lärare.
Jag glömde bort att lyssna på föreläsningar och allt vad det nu var vi var där för att göra. Istället gick jag runt och funderade på vem som var ihop med vem.. Mycket intressant!

Jag kom iaf fram till att lärare är en egen slags ras och att man inte kan vara ihop med tex en snickare eller en kassörska. Krock i systemet! Det förhållandet håller aldrig.
Däremot är det helt okej att vara ihop med en städerska, vaktmästare eller mattant. Då jobbar de också på en skola och förhållandet kommer hålla förevigt! :)
Det spelar ingen roll om man är högstadielärare, förskolelärare, speciellärare eller mattant osv. Huvudsaken är att man är i den miljön.
Man kanske blir skadad liksom och tror att det är allt som finns. Det finns liksom ingen värld utanför skolans väggar.
Lite som att vissa tror att World of warcraft är verkligheten..

 
Så jaa, jag ska ju bli förskolelärare är planen.
Min framtid är ju redan förutspådd.. Jag vet inte om jag tycker det är så bra.
Jag har ju tänkt mig att gifta mig lite rikt.. och lärare har ingen jättebra lön direkt.
Jag kanske ska våga mig på att bryta mot systemet och mot min egen teori?!

Okej, nu är jag tillbaks.
Känner mig redo för en ny blogg omgång.


Jag har gått och dött litegrann under mitt lilla jullov och jag antar att ni inte vill läsa om vilken film jag har sett så därför har jag inte skrivit. Det beror också på att jag inte har sett klart någon film som jag sett så en liten recentions blogg hade inte riktigt funkat heller.
Men nu är jag med igen!

Och eftersom min plan är att tjäna ungefär lika mycket pengar som Blondinbella, Kissie och Kenza gör tillsammans på den här bloggen så är det väl högtid att sätta igång den igen.