Jag anser att jag är en ganska lätt människa att ha och göra med.
Ni vet, ställer inte så stora krav, anpassar mig, lyssnar och försöker liksom.
Men så igår spelade dom Eric Amarillos låt på radion. Vill du ligga med mig då.. tralalalalaaaa..
Gick och små skrattade lite för mig själv. Ganska lustig text ändå.

Sen kom jag på att det är precis så jag är...
Jag har alla dom där kraven, fast i smyg på någotvis.
Jag vill att det ska vara så men det säger jag ju såklart inte.
Men jag blir lite sur och ledsen om det inte skrattas när jag anser att jag är rolig eller om jag inte får ett " åhhhh, vad fina!" är jag har köpt nya skor. 
Och framför allt blir jag upprörd när den här konversationen sker:
-Duuuuu, är du käääär i mig?"
- Mmmm....
-Men tycker du om mig elleeeeeer? 
- Men ja säger jag ju.

Ingen inlevelse alls. Då blir jag sådär tjejsur!