Något måste vara fel på mig..
Så fort jag blir ensam hemma i 2 sekunder får jag nån slags panikångest. Det är hemskt !
Jag får värsta klumpen i magen o vet inte vart jag ska ta vägen. Allt känns jobbigt o är jag ensam länge börjar jag gråta.. Det beror inte på att jag är rädd när jag är ensam hemma eller något sånt. Jag vill bara inte va själv, jag hatar det! Jag ringer runt till folk men det är aldrig nån som vill prata nog länge för att familjen ska hinna komma hem igen. O även om jag pratar med nån i telefonen så bli det inte riktigt bra.
Jag har aldrig varit såhär förut. Jag brukade tycka det var skönt o va själv hemma så det blev lugn o ro nån gång. 
Men nu går det verkligen inte. jag får panik så fort den sista personen stängt dörren. 
Jag är så van att ha folk o ljud omkring mig så när det försvinner känner jag mig så extremt ensam, även om jag vet att dom är hemma om 10 min igen..  
Hur ska jag någonsin kunna flytta hemifrån ?! :S
O gå runt med den här känslan hela tiden, det skulle aldrig gå.. 

Den panik känslan jag får kanske hänger ihop med dom drömmarna jag har haft ett tag nu.
Att det händer min familj eller mina vänner något. Det brukar vara en bilolycka, att dom blir skjutna eller att huset brinner ner. Jag bli kvar själv o har ingenstans att bo. Sen vaknar jag.. Usch!

---

Tänkte bara lägga till att nu äre klippt ;)
Nöjd med mig själv ! :)