Går på hård diet= Hungrig och ful= lättretligt och irriterad= trött= blir arg när mobilen ringer 8 varje morgon= jobb= ännu mer trött= ännu mer grinig= jävligt ensam snart om jag inte blir trevligare.
Okej, nu orkar jag inte mer..

Jag håller iaf på med extrem bantning i två veckor framöver.
Idag är dag nummer 3 och jag ser fortfarande ingen direkt skillnad. Det suger!
Det jag vill berätta är iaf vad otroligt beroende av mat jag är.
Jag är helt knäckt av att äta såhär lite!
Så om jag får ett utbrott på er behöver ni inte ta det personligt.
Jag är väldigt känslig när det gäller mat. Jag behöver mat. Annars blir jag tjurig.

Jag försöker att få alla mina utbrott på mamma eller nicke.
Men ibland är det svårt att styra dom, dom liksom exploderar fram.
Jag är också lite rädd för att mamma och nicke ska tröttna på mig och lämna mig ensam. Det vore ju inte så kul!
Nu låter det som att jag har hållt på med den här bantningen väldigt länge, men det är som sagt bara dag 3.
Trots den korta tiden har jag hunnit med en del explotionsartade utskällningar. Underbart!

Det är inte likt mig att bli arg och skrika.
Jag brukar kunna hålla mig lugn, väldigt lugn faktiskt..
Men mat det är viktigt för mig, minsann!


Och det där med att jag är ful. Det är för att jag ser knäckt ut och det gör mig ännu mer arg.
Jag är inte väldigt blå under ögonen längre, nu är jag kolsvart.
Håret blir aldrig bra.
Min näsa ser ut som en grisnäsa.
Jag har fått en stooor finne i pannan.
Själva tanken är ju att jag ska bli assnygg nu. Typ den snyggaste som finns..
Ber till gud att detta vänder snart..

En till sak..
Hur kul är det och kolla på tv på kvällen om man inte får äta något?
Halva nöjet är ju borta...

Menmen, 2 veckor har jag lovat och det ska jag försöka hålla.
Tur att man får dricka kaffe :)
Men bantning det är inget för mig alltså, jag märker verkligen det nu...

Banta= Ful, hungrig och arg... bläää!