Att man behöver mat för att överleva, det vet jag och de flesta andra.
Men att man blir totalt tokig för och få en liten jävla hamburgare är för mig helt oförståligt.

Igår var vi ute i Karlstad ( skoj! ). Efter var det såklart dags för nattmat. Det blev Burgerking.
Jag ställer mig i den aptrånga folksamlingen, som ska föreställa en kö.
Brevid mig står en liten kaxig tjej som flippar ur när en kille fick mat före henne. Tydligen så kom han efter henne.
Tjejen drar på en rak höger rätt i fejjan på den stackars killen.
Hon skrek och vevade i dom där små spetten till armar.
Han kan väl inte hjälpa att människan framför honom gick därifrån före människan som stog framför tjejen.
Men jo, en rejäl smäll fick han innan han gick.
Det är liksom inte nog med att man ska stå i "kö" i typ 30min, man ska få sig en höger innan man kan äta maten också.


När jag väl fått min mat och går och sätter mig sover det en kille på bordet där. 
 Tragiskt ändå!
Dessutom hade han torkad tomat på kinden och lite sallad i håret..
Jag väckte den här stackars killen, som heter Pelle. Han blev lite arg först men sen blev han glad.
Så nu är vi vänner, jag och Pelle :)


Att vakna upp på Burgerking måste vara lika jobbigt som att vakna upp i "huset".
Jag hoppas att jag aldrig kommer vakna upp på något utav ställena! Uhhh...


Det händer så mycket konstigt med folk när det finns mat med i bilden.