Känsliga läsare varnas. Jag kommer nu vara väldigt privat.
Eller ja, jag kommer vara öppen..


Idag tycker jag synd om mig själv!

I några dagar har  det känts konstigt när jag har kissat.
Har inte tänkt så mycket på det för det har inte gjort ont men det har varit en obehaglig känsla.
Svårt att förklara!
Men när jag gick på toa natten till tisdag ( bara det, jag går aldrig på toa på natten annars! ) skrek jag rätt ut av smärta!
Det gjorde så sjukt ont!
Kissade bara en gång under dagen för det gjorde så sjukt ont så när jag kände mig nödig ignorerade jag det bara.

Igår fick jag lov och åka till sjukhuset.
Det visar sig då efter några prover, gynstolar och pinsamma bekännelser att jag har haft urinvägsinfektion i några dagar. Därav den obehagliga känslan!
Eftersom jag inte har kollat upp detta, sett till att få pencellin för det och inte heller gått på toaletten efter ordning så har infektionen spritt sig upp i hela härligheten!
Jag har alltså i princip urinförgiftat mig själv. Infektionen ville komma ut men jag behöll den inom mig. 
Är det inte underbart?!
Stackars mufflan! och nu även nedre delen av magen.. (livmodern o allt det där)


Nu har jag iaf fått pencellin, 2 sorter.
Känner mig redan bättre.
Det gör inte fullt så ont att kissa, jag går inte som att jag har en medecinboll mellan benen och jag kan sitta ner.

Jag har alltid kissat så här lite men tydligen är det inte så bra.
Fröken doktor sa att man ska kissa minst 4 gånger per dag.
Så jag råder er till att gå på toaletten mer än 1-2 gånger/dag.
Jag ska absolut börja dricka mer och kissa mer.
För det här är minsann inte roligt!


Ps. jag smittas inte!
ps 2. folk dör av urinförgiftning. Var väl inte det jag hade nu då, men det kunde ha blivit!