Idag har jag försökt begått självmord såhär på morgonkvisten.
Det gick inte riktigt hela vägen men det var nära..
Jag hade blodsmak i munnen, hjärtat slog som bara tusan, jag fick knappt någon luft och benen höll på och ge upp.
Nu undrar ni hur jag gjorde för att det skulle bli såhär illa.
Det var verkligen nära!

Jo, då ska jag berätta för er..
Jag var ute och sprang.
Japp, det är helt sant!
Cornelia Libäck iförd svarta mjukis, grön mössa, blå vantar och väst.
Klockan var 06:50 och jag sprang ska ni veta. Herregud, vad jag sprang!

Morgonpigg som en 3åring är jag just nu.
Då måste man aktivera sig och mamma tyckte absolut att jag skulle springa.
25min höll jag ut sen var jag tvungen och ge mig. Puh!

Jag var riktigt nära döden där ett tag men nu mår jag bra igen :)