Nu ska jag berätta för er om en mycket allvarlig sjukdom.
Jag har lidigt av den här sjukdomen sen jag föddes..
Gubbsjukan.
Den tar en med storm vill jag lova!

När jag var 2 år blev jag kär i pappas kompis och är fortfarande det.
Det var liksom då det började..
Jag lekte att jag fick barn med folk i mamma och pappas ålder. Ibland gick det tillochmed så långt att dom var i mormors ålder.
Men hade dom mörka ögon då var det okej om dom "bara" var 10 år äldre..
Jag vill väldigt gärna adoptera ett mörkt barn också. Jag tyckte så synd om dom för att dom alltid hade flugor i ögonen. Kom dom hem till mig så kunde jag ta bort flugorna åt dom..
Det här har liksom fortsatt och nu bryr jag mig typ inte om killar i min egen ålder för jag tycker dom är för små.
Det är stört, jag vet! Men det måste liksom vara gubbar..


Igår kväll var pappas kompis, han som gav mig sjukdomen, hemma hos oss.
Jag blir helt knäsvag och hjärtat hamnar helt plötsligt på utsidan av jackan.
Jag tycker verkligen att han är perfekt!
Förutom att han är 40+, gift och har barn..
Så är det alltid när jag tycker att jag har hittat "my man" liksom..
Jag är för liten. Suck!
Men jag har kommit fram till att vi vore ett perfekt par.
Han gillar att åka skidor, jag gillar att åka skidor.
Han gillar barn, jag gillar barn.
Han tycker om vinter, jag tycker om vinter.
Han tycker om kålsoppa, jag tycker om kålsoppa..
Ja, ni ser ju..
 Cornelia Sjöstedt, aa det funkar! :D

Mm, såhär är det.
Man tillverkade helt enkelt mycket snyggare barn på 60- och 70-talet.


Får lov och säga att jag har lycktas ganska bra ändå.
70-talet, mörka ögon..
Jag har inte hittat några flugor i Collins ögon än
men han får duga ändå.. :)
PUSS!